Syd-Koera og Japan tvinges til å ha meget gode relasjoner til USA som følge av en ekspansiv og nasjonalistisk kinesisk utenrikspolitikk, melder SVT`s korrespondent i Asia , Susan Ritzen. Nordens Nyheter skriver i en kommentar etter presidentvalget at det samme argumentet gjelder Norge, som randstat til det alt mer aggressive Russland, der president Vladimir Putin legger opp til å forbedre frosne relasjonene til USA. Sjefen for Utrikespolitiska Institutet i Stockholm, Mats Karlsson sier ifølge SVT at han er dypt urolig for hva som vil skje etter det amerikanske presidentvalget.
Norsk bærebjelke
Samarbeidet mellom USA er bærebjelken i norsk sikkerhetspolitikk. Samarbeidet med Europa er bærebjelken i den svenske sikkerhetspolitikken. Det er i USAs interesser å opprettholde et fortsatt godt samarbeid med NATO, sa statsminister Erna Solberg (H) etter president Dnald Trumps valgseier. Den tidligere amerikanske ambassadøren i Sverige, Mark Brzezinski, ga i sin tid Sverige beskjed om at om det kom til en krise med Russland(les Gotland) står landet alene. Ambassadøren sa før han gikk av at Sverige kan ikke regne med hjelp fra NATO. Baltikum frykter Russland til tross for medlemskapet i NATO. Japan frykter Kina, dersom Donald Trump endrer det militære nærværet i Asia.
Står uten hjelp
Svenska Dagbladet skriver dagen etter presidentvalget at Sverige har hatt en slags forestilling om at landet har en tett tilknytning til NATO, og at det under den kalde krigen forelå hemmelige avtaler om at USA skulle komme Sverige til unnsetning. Men dengang gjorde også Sverige ting for NATO, skriver Svenska Dagbladets kommentator Jonas Gummeson, som legger til at Trump kan rykke opp Sveriges sikkerhet med røttene.Hva skjer nå med det amerikanske forsvarssamarbeidet rundt om i verden nå ,er innhyllet i mystikk. Det samme gjelder for NATOs kollektive forsvarsgarantier og sikkerhet overfor Europa.
Økte kostnader
For 70 år, og i perioden etter andre verdenskrig, var USA og den transatlantiske forbindelsen garantist for sikkerheten etter krigen. Europa har levd i flere tiår i sikker kunnskap om at Europa er et trygt og sikkert område. Med Donald Trump i Det hvite hus,vet ingen hva som skjer, ifølge Svenska Dagbladet. Usikkerheten skinte gjennom allerede på NATO-toppmøtet iWarszawa i sommer. Den avtroppende presidenten Barack Obama varslet om økte forsvarskostnader for NATO`S medlemsland og bemerket at alle må bidra med mer. Donald Trump vil nå vurdere USAs militære engasjement i Europa.Trump har også vært uklar omkring alliansens artikkel 5 om kollektivt forsvar. Obama har styrket det amerikansk nærvær i Øst-Europa og de baltiske landene etter den russiske annekteringen av Krim i 2014. Han har også øremerket 300 marinesoldater for øvelser i Norge. Uten USA har ikke NATO tilstrekkelig styrke
Gjennomgår styrker
USA har gigantiske militære forpliktelser rundt om i verden, ikke bare i Europa. USA`s ambassadør i Stockholm Azita Raji måtte vente med å tiltre Sverige fordi den republikanske Texas-senatoren – og ex-presidentkandidat – Ted Cruz, blokkerte behandlingen av ambassadørsposten i protest mot Obamas kjernefysiske avtale med Iran. Avisen International Iran Times reiser spørsmålet om Raji virkelig er født i Tehran, hovedstaden i Iran. Hun gikk på skole i Iran og Vest-Europa ble uteksaminert High School i Lausanne i Sveits. Hun var 17 år da hun begynte på amerikansk college. Iran Times skriver at det i samband med utnevnelsen til ambassadør i Sverige, ikke fremgår om hun er født i Iran. Avisen skriver at et Internet-søk viser at hun er «Indian-American», uten angivelse av fødested. Dersom hun er født i Iran, er hun den første Iransk-Amerikanske USA- ambassadøren i historien. Trump kan komme tilø å røre i grytene og bytte ut ambassadører der det passer ham i Europa og Asia. Til sammen er det rundt800 amerikanske militærbaser i ulike størrelser i 70 land på alle kontinenter, bemannet med 150.000 soldater. Det er mer enn alle andre land i verden til sammen, og fokuset på dette kan ifølge nordiske eksperter raskt skifte, av kostnadsgrunner, skriver Nordens Nyheter i en kommentar etter presidentvalget..
Kan neutralitet rädda ett land från krig?
Hej Nils Petter,
Det har verkligen börjat blåsa kalla vindar i Sverige nu och paraplyet har blivit ett måste på väg till jobbet! Det blåser också ordentligt i samhällsdebatten gällande säkerheten i vårt närområde.
En fråga som varit ständigt aktuell de senaste åren är den om vilket håll Sverige ska gå för att höja sin försvarsförmåga. Olika alternativ har tagits upp: medlemskap i NATO, bilateralt samarbete med USA, bildandet av en EU-armé eller en nordisk försvarsallians.
Det finns också röster som anser att Sverige helt ska hålla sig utanför militära allianser och samarbeten – men dessa röster vill heller inte att Sverige ska ha någon ökad försvarsförmåga! Ett argument som oupphörligt används från denna grupp är att det varit Sveriges neutralitet som de facto räddat oss från krig de senaste 200 åren. ”Sverige har valt freden”, brukar det låta!
Så enkelt är det inte! ”Valde” Norge och Danmark kriget 1940? Och ”valde” Polen kriget 1939? Det är snarare en fråga om vad den angripande makten har för behov och planer.
Sverige är idag nedrustat, militärt alliansfritt, men inte längre neutralt. 2002 byttes neutralitetsförklaringen ut till ”neutraliteten [har] tjänat oss väl”.
I och med inträdet i EU så har Sverige valt att deklarera att vi inte kommer att förhålla oss passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Frågan är om inte detta snarare är en (o)säkerhetspolitik än säkerhetspolitik i klassisk bemärkelse.
När dåvarande ÖB Sverker Göransson 2013 klargjorde att vi möjligen skulle kunna försvara oss mot ett begränsat angrepp en vecka på egen hand så blossade åter debatten upp om Sveriges försvarsförmåga. Det stod då klart att Sverige behöver rusta upp försvaret men också vara del av ett större försvarssamarbete – vilken form detta sen ska ha kan ju diskuteras.
Som du kanske inte vet brydde sig Sverige inte om att deklarera sin neutralitet när Finland angreps 1939 av Ryssland. Stället förklarade man sig som ”icke krigförande” på Finlands sida och ingrep på olika sätt – med vapen- och materielleveranser samt frivilligförband för att stödja vårt broderland. Efter vapenstilleståndet den 13 mars 1940 återupptogs neutralitetslinjen för resten av andra världskriget.
På grund av såväl sitt geografiska läge, tur och stor skicklighet av Per Albins samlingsregering slapp Sverige att dela de övriga nordiska ländernas öde. Beredskapsåren blev dock både många och tunga. I efterhand har inte minst självspäkande historiker kritiserat samlingsregeringens politik – men allt är inte alltid svart och vitt i besluten i krig.
Om neutraliteten under krigsåren anser jag att gentemot tyskarna gjordes 1940-42 bara de eftergifter vi var tvungna till, medan vi gentemot de allierade 1943-45 gjorde de avsteg från neutraliteten som var möjliga. Detta kan du läsa mer om i artikeln som du får idag.
Balansgång på slak lina – handelsutbytet med Tyskland under andra världskriget
Om du vill fördjupa dig ännu mer i ämnet så har du möjlighet att bli medlem i upplevelseklubben Pennan & Svärdet idag och välja mellan två välkomstpaket!
Med de bästa militärhistoriska hälsningar,
Per-Anders Lundström
utgivare av Krigsmyter,
styresman för upplevelseklubben Pennan & Svärdet