2024 års nu avslutade säkerhetskonferens på Högfjällshotellet i Sälen satte strålkastarljuset på vad främst Sverige, men också Norden, behöver göra för att säkra fred i vårt närområde. Åtgärderna är sent påkomna. Den svenska försvarsavveckling som inleddes för snart 30 år sedan efter att Sovjetimperiet, det som Reagan 1983 kallat ”Ondskans imperium”, fallit behöver nu abrupt vändas.
Av Bertil Holmgren.
Insikten att detta inte snabbt och enkelt låter sig göras har en antydan av panik över sig. Materialanskaffning mitt under kriget i Ukraina och med en vapenindustri som är dimensionerad för fred under den Europeiska säkerhetsordningen tar tid att skala upp. Minst lika svårt är det att återuppbygga försvarsorganisationen som under tiden strategiskt omvandlats till en liten styrka inriktad på internationella insatser. Den avskaffade värnplikten återaktiverades yrvaket 2017 och behöver nu mångdubblas.
Ukrainakriget har visat vad folklig försvarsvilja betyder och här har Sverige med mer än 200 år av fred och en befolkning som till 20% består av invandrade från fjärran kulturer en stor uppförsbacke att passera. Därför såg sig Civilförsvarsminister Bohlin och Statsminister Kristersson tvingade att betona vars och ens ansvar, vilket på vissa håll har uppfattats skrämmande och alarmistiskt. Men frågan är hur väl det låter sig göras att medvetandegöra, och beväpna, en stor andel av en befolkning som inte ser Sverige som sitt primära hem eller som inte har krigets fasor, likt våra nordiska grannar, i minnet eller i sina personliga erfarenheter?
Sveriges kompetente försvarsminister Pål Jonson styr över ett försvar som kan beskrivas som både starkt och svagt. Styrkorna är väl kända men svagheterna framstod under konferensen i kontrast. Marinen, som ska verka utefter en av Europas längsta kuster längs ett land med världens största antal öar, är tekniskt briljant med alltför liten. Detsamma gäller luftförsvaret och armèn. Endast flyget, med Jas Gripen, är väldimensionerat.
Sveriges NATO-ansökan är remarkabel genom att den bryter mot det tillstånd av konflikträdsla som ligger bakom tidigare allianslöshet. Men kommer ansökan att omvandlas till medlemskap? Erdogan och Orban har på många områden tagit parti för Putin och därför är utgången än så länge oviss.
I en situation där det imperialistiska Ryssland allt mer visar brutal hänsynslöshet, Sveriges Natoförhoppningar gått i stå, uppbyggnaden av försvaret går långsamt, försvarsviljan är osäker, kan den nu avslutade konferensen sägas har blottat en avgrund av svagheter. Eller är det kanske en styrka att man nu hanterar problemen?
Den 7 januari inleddes Folk och Försvars årliga rikskonferens, och minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin höll ett tal på temat «Att skapa samhällelig motstånds-kraft kan inte vänta». Måndag den 8 januari höll försvarsminister Pål Jonson talet «Svensk långsiktig försvarsförmåga». Rikskonferensen avslutades den 9 januari. Foto:Ninni Andersson/ Regeringskansliet. Kungen och svenska regeringen fotograferad av regeringen. Foto: Gripen E fotograferad av Saab.
